tisdag 11 maj 2010

du svek mig då jag var som svagast

dagar, veckor, månader och år har gått sen den sommaren
och jag sitter här ensam och stirrar ut i tomma rum

för du har gått vidare

jag gråter över min själ om jag gav till dig

du sa att du alltid skulle finnas där

du lovade att aldrig såra mig
jag var så svag då

jag gråter av minnena

du utnyttjade mig
jag trodde inte du var så

jag trodde att jag kunde lita på dig

du höll om mig så hårt, höll mig trygg, höll mig varm


men du visste hela tiden

Du visste

................................................................................................................................................................

Vännerna, de känner inte till allt.

Kärleken, det funkar inte om man inte vågar älska. Som jag.

För svek har alltid varit enda innebörden när jag släppt någon in.



delar med mig lite...

xx


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar